Någonstans mellan mitt hetspluggande, promenerande och "ta ut löshåret"-projekt blev klockan halv två på natten. 
Det sistnämnda är det som kommer framkalla sådan ångest att klockan hinner bli fyra innan jag somnar. Det och sex and the city. 

Det är söndag, eller ja tekniskt sett är det måndag nu, och jag har hunnit pryda min kropp med bläck, jobbat och lämnat in skoluppifter. Får väl anse det som en relativt produktiv dag ändå. Eller ja, det var ju inte mycket som blev gjort medan det fortfarande var ljust ute, det får jag väl erkänna. Och det är väl också därför jag sitter här, halv två på natten och skriver ett typiskt onödigt och ointressant blogginlägg, äter chips och luktar hårinpackning. Om ni vill veta hur många garnier-tuber med hårinpackning ett axellångt hår som blivit sönderslitet av löshår kräver, så är svaret tre. 

Egentligen borde jag sova nu. Jag har ingen mat hemma och behöver handla, vilket om man jobbar mina mongotider måste göra INNAN jobbet. En krönika ska skrivas och en del mail ska skickas. Ärenden, jobb och plugg. Fy fan vad jag hatar rutiner. Jag spyr på det fattiga studentlivet och jag spyr på det svenska rutinlivet. 

Åter till sex and the city, rika män, diamanter, walk-in-closets och alldeles för dyra skor...