Så det är ju ingen hemlighet att jag jobbar som telefonterrorist. Jag är en slug jävel som gör allt för att lura i människor jag inte känner att de absolut behöver något de egentligen inte ens vet vad det är för något. Lite så fungerar det, jag ska inte ljuga. Men det är ett jobb, och ett sådant ska man vara glad för att man har i dagens läge. Men det finns ju de som inte direkt ser det så när någon snorunge ringer och tjaffsar om gud-vet-vad en söndagskväll halv åtta på kvällen. Och jag förstår det här, det gör jag verkligen. Men att försöka utrota oss allihop känns lite som ett hatbrott, faktiskt. Och nu pratar jag inte om att någon finländare som är upprörd kommer och skjuter ner oss allihopa. Jag pratar om vinterkräksjukan, och varför någon bitter man uppfann den från första början. 

Jag menar, kom igen! Det är 150 personer fördelade på två små trånga kontor. Alla byter plats varje dag. Alla sitter och pillar på datorer hela dagarna och hostar in i mikrofonerna. Ingen använder handsprit och att prata med ett munskydd vore ju helt värdelöst. Det mest effektiva sättet att göra slut på oss är ju att plantera ett litet frö av vinterkräksjuka och vipps - två veckor senare ligger halva bemanningen hemma och kvider över toaletten. No more phone-calls. 

Jag säger inte att det var exakt just därför någon uppfann vinterkräksjukan, det skulle lika gärna kunna ha varit för att göra slut på Hitlers armé. Men målet måste fan ha varit detsamma - att göra slut på folkets lidande. Och vem som än gjorde det, har den jäveln lyckats.