Har ni någonsin spelat Super Mario på sådär old school vis på TV:n med något som kändes som oändliga banor? Ni vet där man sparade på sådana där kort som inte verkade rymma någonting? Har ni då varit med om att det där jävla kortet som inte rymmer någonting har blivit fullt och det inte går att spara mer. Och era föräldrar vägrar köpa ett extra för att "Vadå, det är väl bara att tömma det och fortsätta spela!?". Så man tvingas fortsätta spela med endast ett liv kvar vilket är typ tre liv för lite. Så kommer man till den där banan där det är en massa eld och lava och man liksom känner på sig att det här kommer gå käpp rätt åt helvete. Och ni vet när den där eldsprutande, tjocka jäveln med taggar dyker upp? 

Exakt den känslan har jag idag.