Såg Grammisgalan 2013 igår, två timmar efter alla andra på grund av jobb. Först av allt kan vi ju ge mig en mindre applåd á la AA-möte för att jag lyckades hålla mig ifrån facebook under arbetstid tillräckligt mycket för att inte ha spoilat hela galan för mig själv. Och därefter kan vi ge en applåd till Graveyard och Stiftelsen, som var de enda resultaten där jag kände mig tillräckligt hemma för att inte prioritera popcornen före galan. 

I övrigt är det 2 timmar av mitt liv jag aldrig kommer få tillbaka. Snälla, snälla programledare. Ni är båda urgulliga och charmiga  på era egna vis, men lämnade ni all den charmen hemma på köksbordet innan ni åkte? Nåja, jag antar att galan i övrigt förmodligen var rättvis eftersom jag själv har bott under en sten det senaste året...

Vilka är ens First Aid Kit? Något bra måste de ju ha gjort då hela galan verkade handla om dem. Och bruden i bomberjacka och flottigt hår? Boom your head själv din jävla gaphals. Och Swedish House Maffia? Där fattar jag faktiskt grejen. Det är fan inte lätt att komma överens om vem som ska trycka på play-knappen. Och barnlåten som vann? Sjöng de "allright, good time" eller "Urangutang"? 

Nu sveper jag en kopp kaffe och promenerar till posten för att hämta ut min andra hjärna (filofax). Jag har två timmar av mitt liv att ta igen.